Äppelkart från 9 äppelsorter ympade på A2 rotstockar besprutades med kalciumklorid lösning 6-9 gånger under växtsäsongerna 1993-1995 i 12 kommersiella äppelträdgårdar på Åland, som ligger sydväst om fasta Finland. Besprutningslösningens kalciumkoncentration var 1,3 g/l 1993 och 2 g/l 1994 och 1995 respektive. Äpplena lagrades vid +2-+4 grader C och i 90-95 % relativ luftfuktighet. Lagringsperioden var 1-15 veckor för tidiga åppelsorter och 3-6 månader för mellantidiga och sena åppelsorter respektive. Fruktprov analyserades för N, P, K, Ca, Mg och B halter i fruktköttet; diameter, fasthet och lösliga fasta ämnen och titrabla surhetsgraden i saften. Omfattningen fysiologiska skador registerades under lagringsperioden. Under lagringen av frukten minskade fastheten, diametern ochtitrabla surhetsgraden, medan proportionen sötma jämfört med surhetsgraden och omfattningen fysiologiska lagrinsskador ökade.1993 ökade N och Ca halten i fruktköttet, och K, Mg samt P haltentillsammans med pH och koncentrationen lösliga fasta ämnen i saften minskade i kalciumbehandlade äpplen hos några äppelsorter, men omfattningen fysiologiska lagringsskador påverkades inte. 1994 ökade N, P, K och B halterna avsevärt i somliga äppelsorter och kalciumbehandlingen minskade de fysiologiska lagringsskadorna. 1995 ökade kalciumbehandlingen N och Ca halterna och minskade proportionen K/Ca, P/Ca och Mg/Ca. Försenad mognad i kalciumbehandlade äpplen påvisades genom en ökning i saftens syrlighet och minskning i sötma/surhets proportionen. Kalciumbehandlingen var framgångsrik vad gäller minskningen av omfattningen fysiologiska lagringsskador hos ‘Röd Atlas’ och ‘Aroma’.